Berättelser från fronten

Vi vädjar till alla om hjälp. Jag är Vladyslavs mamma. Vår son lider av en sjukdom med diagnosen spinal muskelatrofi. I Kiev fick vi en operation som är väldigt dyr och för vår familj är det inte en överkomlig summa. Men med er hjälp, hjälp från alla som brydde sig, lyckades vi samla in den nödvändiga summan för operationen. Men det finns inte tillräckligt med pengar för rehabilitering. Min man och jag ber er att hjälpa oss att samla in det otillräckliga beloppet för rehabilitering till vår son efter operationen. Snälla hjälp oss 🙏🙏🙏 Jag tackar uppriktigt alla - alla människor som har brytt sig, som redan är med oss och alla som kommer att svara, Vi behöver er hjälp!

UPPDATERING!

Hjälp med insamling 🙏🙏🙏🙏

Vi ber om hjälp, vi behöver samla in pengar till rehabilitering‼️‼️‼️‼️.

Vi har tråkiga nyheter. Myndigheterna i Okhmatdyt gjorde en bronkoskopi, det är nödvändigt före operationen, men proverna är dåliga, läkaren ordinerade oss behandling och kost, tabell nummer 5, och först därefter operationen (foto av hudbehandlingen), bronkoskopi (sond), det var mycket svårt att uthärda eftersom de administrerade bedövning, men vi är starka och vi kommer att uthärda allt, jag har ont i ryggen, jag tar smärtstillande medel. Men vi kommer att tro på det bästa att allt kommer att gå bra för oss. Vi har redan köpt lite medicin för operationen. Från djupet av mitt hjärta vill jag tacka var och en av er för er hjälp och ert hopp 🙏🙏🙏🙏.

Vi har redan samlat in 10 500 kr och vi behöver ytterligare 30 500 kr.

För att hjälpa till kan du antingen betala direkt till familjen via paypal och markera betalningen med "Vladislav" eller swisha oss.

Hallå. Jag heter Julia, jag kom med min familj till Sverige i april efter att kriget i Ukraina startade. Jag bodde i en liten, vacker stad Rubizhne i Donbass. Under en månad bombades vår stad fullständigt av de ryska ockupationstrupperna. Skola, sjukhus, kyrkor, hus förstördes. Min familj och jag lämnades utan kommunikationer och vatten. Vi tvingades fly under beskjutning för att överleva, springa genom lik av människor som låg på gatan och min 11-åriga dotter såg detta. När hon fick kraftigt näsblod kunde ingen hjälpa oss, sjukhusen fungerade inte, dagen efter fick vi lämna vår hemstad. Jag vill inte bli medlidande, jag vill bara att svenska folket ska veta hur skoningslöst krig är.